onsdag 24 februari 2010

Jag - En glad amatör

Så fort det börjar dra åt våren och dagarna får ett annat ljus, så kommer begäret att odla igen. Lika säkert som att hönsen börjar värpa, och att kvigorna vår-rymmer när det börjar krypa under skinnet på dem.
Man kan riktigt se hur fingrarna börjar skifta i grönt, som det ska göra på en tvättäkta trädgårdsamatör som jag. Efter att ha knådat alla vinterns bleka bakdegar så vill de nu bara köras djupt ned i varm och doftande plantjord. Och pilla med små frön och etiketter.

Chilifröna är nedbäddade i små krukor nu, lite jord blev kvar under mina naglar och jag vill inte tvätta bort det, vårkänslorna spritter i kroppen, solen skiner genom fönstren, livet är bra härligt ! Jag bläddrar i Impectas katalog och kryssar och funderar och stryker över, samtidigt som jag gör ett dyk i min frölåda för att se vad som tagit slut och vad jag har kvar av. I år ska det nog inte bli såååå mycket.

Men grönsakerna ger jag mig på igen med glatt humör. Jag ger mig inte, någon gång måste det väl lyckas i alla fall. Och tomater bara måste jag ha, körsbärstomater ska det vara. Frågan är bara var jag ska odla dem någonstans. Växthuset har (äntligen) gett upp = den här snön har gjort en riktig välgärning. Det var faktiskt inte en dag för tidigt. Nu kanske jag kan få till det planerade fina växthuset med glasrutor, snösäkert tak med automatiska ventilationsluckor, och fina djupa bäddar med droppslang.... Åh tänk vilken lyx ! Jag tillhör tyvärr den sorten människor som inte gör saker i onödan, jag väntar gärna tills det är absolut nödvändigt innan jag börjar. Att till exempel att bygga nytt växthus när jag redan har ett som fungerar verkar ju helt knasigt. Men nu, om jag får tid över i sommar, blir växthuset prio ett. En annan bra sak med snön är att den har täckt alla mina magnolior och andra ömtåligheter, vilket jag själv glömde bort att göra i höstas.

Tack för det !