tisdag 24 december 2013

Julafton, finalen på en lång matlagningsmånad

När paketen hade blivit framplockade kvällen innan julaftonen överväldigades jag av en känsla av otillräcklighet. Jag kände mig som en riktigt dålig mamma som inte hade bunkrat upp med fina dyra presenter till mitt enda barn. Som en sorg över att inte kunna ge, eftersom vi inte har råd.
En jobbig känsla som faktiskt fanns kvar fram till julaftonen.

Tills barnet hade öppnat de få presenter det nu blev och var överlycklig över mjukissälar och delfiner.
Tack och lov för att hon är ett väldigt anspråkslöst barn. Jag tror faktiskt att samvaron och gemenskapen med släkten ger henne mer glädje än vad saker gör.

För egen del kände jag bara en stor lättnad över att slippa julklappar. Vi hade bestämt att inte köpa till någon av oss vuxna och det var så skönt. Aldrig mer julklappar !

Jag var gladast över julmaten, som jag och barnet hade knåpat ihop under hela december. Utan stress, bara glädje. En nykomling på julbordet i år var den rökta fårfiolen från ett av lammen. Hemslaktat såklart.

Allt kött på julbordet kom från våra egna djur, utom Gustavskorven. Och resten var KRAV så långt det var möjligt. I alla fall den mat som jag ansvarade för, och det var större delen.
 
Strax efter Kalle, som förresten ingen tittade på, så blev det strömavbrott.
Resten av kvällen förflöt lugnt i stearinljusens sken. Mat och godis svullades utan en tanke på morgondagen.